Klichéer tar över svensk TV
Är det bara jag som lagt märke till TV-Sveriges nya lökighet? Programmen på våra TV-kanaler börjar mer och mer likna dem i USA, något som blir allt tydligare. Det smöriga sensmoralfenomenet var någonting jag trodde inte fanns på kartan för de svenska TV-producenterna - oj så fel jag hade. Klichén är tillbaka och Svensk TV framstår som mer oseriös än någonsin.
Som jag skämdes när jag för några dagar sedan råkade se TV4:s nya show "Kvällen är din". "Lina är femton år och verkar som en glad, välmående tjej som alltid är snäll mot alla - som vilken tonåring som helst! Men det var inte många som visste, att Lina bar på en mörk tung hemlighet som fick henne att må dåligt - hennes pappa var alkoholist och kom alltid hem full på kvällarna. Stackars Lina, hon som är så god! För att ställa allting till rätta ska vi se till att hennes livsdröm går i uppfyllelse, hon ska få träffa sina största idoler: nämligen killarna från One Direction". Linas mamma: "Lina förtjänar verkligen det här efter allt hon stått ut med." SNYFT SNYFT BO HOO! Lökighet à la Extreme Home Makeover (fast i TV-studiomiljö med 50-åriga Lena PH som står och skriksjunger till sin nya, hippa houselåt i en neonfärgad klänning och för mycket läppglans till eftertexterna).
Eller Kanal 5:s nya indredningsprogram: Sofias Änglar. Här snackar vi verkligen Extreme Home Makeover i förssvenskad version. Programledaren Sofia går runt i förorterna och besöker familjer som har det jobbigt för att nån har dött eller ett barn har en cp-skada. För att trösta och göra familjens "tragiska situation" lite bättre förvandlar Sofia (eller snarare ett gäng snickare) familjens koja till ett drömslott. "DET ÄR DET MINSTA VI KAN GÖRA FÖR DEM".... Gråt gråt snyft snyft, OMG.
Till och med SVT försökte göra en fruktansvärd situation till någon absurd, kommersiell klichéskit. Och det här var den värsta tabben av dem alla! Det var i talkshowen Hübinette som två Utöya-ungdomar blev intervjuade. Dessa två ungdomar hade råkat träffas under attentatet när de båda flydde från ön genom att simma och blivit ett par efter den fruktansvärda händelsen. Och jävla Karin Hübinette var ju inte ett dugg intresserad av någonting annat än faktumet att "DE FUNNIT KÄRLEKEN I DET TRAGISKA". "TACK VARE DENNA HÄNDELSEN" var det till och med någon som sa. Jävla idioter. Varför försöka hitta något romantiskt i detta massmord? VARFÖR är TV så besatta av att ha en ytlig, klyschig story om två människor som möts och förälskar sig när deras 70 vänner blir brutalt ihjälskjutna? Att "försöka se det positiva i det negativa" är ju så absurt opassande, fullständigt idiotiskt!
Jag kommer aldrig att se charmen i att försöka glorifiera hemska händelser och dysfunktionella familjerelationer genom att försöka lura i TV-publiken att "allt blir ok igen så länge man får ett nytt hus med fina tapeter eller får träffa ett jävla pojkband". Klichéer som dessa äcklar mig faktiskt och jag förstår inte att Svensk TV sjunkit till den här nivån. Usch.
Som jag skämdes när jag för några dagar sedan råkade se TV4:s nya show "Kvällen är din". "Lina är femton år och verkar som en glad, välmående tjej som alltid är snäll mot alla - som vilken tonåring som helst! Men det var inte många som visste, att Lina bar på en mörk tung hemlighet som fick henne att må dåligt - hennes pappa var alkoholist och kom alltid hem full på kvällarna. Stackars Lina, hon som är så god! För att ställa allting till rätta ska vi se till att hennes livsdröm går i uppfyllelse, hon ska få träffa sina största idoler: nämligen killarna från One Direction". Linas mamma: "Lina förtjänar verkligen det här efter allt hon stått ut med." SNYFT SNYFT BO HOO! Lökighet à la Extreme Home Makeover (fast i TV-studiomiljö med 50-åriga Lena PH som står och skriksjunger till sin nya, hippa houselåt i en neonfärgad klänning och för mycket läppglans till eftertexterna).
Eller Kanal 5:s nya indredningsprogram: Sofias Änglar. Här snackar vi verkligen Extreme Home Makeover i förssvenskad version. Programledaren Sofia går runt i förorterna och besöker familjer som har det jobbigt för att nån har dött eller ett barn har en cp-skada. För att trösta och göra familjens "tragiska situation" lite bättre förvandlar Sofia (eller snarare ett gäng snickare) familjens koja till ett drömslott. "DET ÄR DET MINSTA VI KAN GÖRA FÖR DEM".... Gråt gråt snyft snyft, OMG.
Till och med SVT försökte göra en fruktansvärd situation till någon absurd, kommersiell klichéskit. Och det här var den värsta tabben av dem alla! Det var i talkshowen Hübinette som två Utöya-ungdomar blev intervjuade. Dessa två ungdomar hade råkat träffas under attentatet när de båda flydde från ön genom att simma och blivit ett par efter den fruktansvärda händelsen. Och jävla Karin Hübinette var ju inte ett dugg intresserad av någonting annat än faktumet att "DE FUNNIT KÄRLEKEN I DET TRAGISKA". "TACK VARE DENNA HÄNDELSEN" var det till och med någon som sa. Jävla idioter. Varför försöka hitta något romantiskt i detta massmord? VARFÖR är TV så besatta av att ha en ytlig, klyschig story om två människor som möts och förälskar sig när deras 70 vänner blir brutalt ihjälskjutna? Att "försöka se det positiva i det negativa" är ju så absurt opassande, fullständigt idiotiskt!
Jag kommer aldrig att se charmen i att försöka glorifiera hemska händelser och dysfunktionella familjerelationer genom att försöka lura i TV-publiken att "allt blir ok igen så länge man får ett nytt hus med fina tapeter eller får träffa ett jävla pojkband". Klichéer som dessa äcklar mig faktiskt och jag förstår inte att Svensk TV sjunkit till den här nivån. Usch.
Kommentarer
Trackback
