Photography


Tickle me pink


Jag orkar inte fler anorexiamodeller

Fick hem månadens Damernas Värld (mammas favorittidning) på posten idag och blev arg. Jag förstår verkligen inte varför tidningarna vägrar fatta: anorektiska modeller är inte cool. Förutom att detta omslag ger mig ett enormt oseriöst intryck och får mig att omedelbart stämpla hela tidningsblaskan som ren skit, så tycker jag inte att det är ett dugg moraliskt. Det är så jävla dumt i huvudet alltihop. Vi klagar och klagar och klagar på detta osunda skönhetsideal som medierna sänder ut, men ingenting händer - ingenting alls! Inget.

Vad är det dessa tidningsredaktioner inte förstår? Känner de verkligen sig smarta och nytänkande när de fortsätter att uppmuntra till anorexia på sina nedrans omslag, trots all kritik som de säkerligen får? Jag som trodde att plus size- models eller vad de nu kallas, äntligen var det nya snygga. Inte för att plusmodeller är så mycket tjockare än anorexiamodeller, jag förstår inte varför man ens benämner dem med "plus", men det är i alla fall ett litet framsteg som modebranschen gjort - trodde jag. Damernas Värld verkar ju inte ha fattat grejen i alla fall, nej, de vill helst ha svältande tjejer på sina framsidor. Jag antar att de får sin bekräftelse genom pengarna. En sak har de fattat i alla fall: sjuka ideal säljer. Av någon märklig anledning är det så, och jag slutar aldrig undra varför. Sluta prenumerera på sånt skräp mamma. Skärpning Damernas.


FOTOGRAPHICAL


Den bortglömda bröstdiskrimineringen

 

Önskar att jag kunde bojkotta min BH. Att gå bar under toppen är både snyggt, coolt och behagligt, så tycker jag. Jag behöver ingen BH, mina bröst är ju så små! Dessutom tycker jag att det är allmänt obekvämt. Problemet är att jag inte törs leva som jag lär. Varje gång jag kör BH-fri dag har jag nämligen en konstant känsla av att jag borde skyla mig, folk tycker ju att det är så märkligt med toppiga tuttar och putande bröstvårtor nu för tiden. Varje gång jag låter brösten vara fria innanför tröjan ska alla hela tiden titta, och även om de ibland inte gör det, så känner jag mig ändå så himla naken och illa till mods, nästan lite snuskig faktiskt - på grund av ett par tuttar!

 



Det finns en norm om att kvinnans bröst bör täckas, stöttas och slätas ut - inga konturer eller hängigheter ska avslöjas. BH:ns uppgift avnaturalisera och förfina brösten så att de blir sådär perfekta och plastiga som samhället vill ha dem. Det är en sak om man har D-kupa och verkligen behöver stödet, men att alla kvinnor ska tvingas ha BH, kuporna stora som små (ja, 65AA finns att köpa) - i alla åldrar tretton som fyrtiotvå - är
bara märkligt.

Till skillnad från mäns bröst får kvinnotuttar absolut inte synas i offentligheten. För några år sedan blev två kvinnor ombedda att lämna ett svenskt badhus på grund av att de badade utan bikinitoppar. Incidenten anmäldes som könsdiskriminering till jämställdhetsombudsmannen, men till och med de skyllde på att det finns skillnader mellan kvinnors och mäns kroppar. Jaha, och? En kvinna utan bikinitop räknas som halvt naken medan en man med bara badbyxor betraktas som fullt påklädd. Vad är det med kvinnans bröst som är så fel? Tycker man att de är äckliga och ohygieniska - eller tvärt om - alldeles för sexuellt attraherande och utmanande för att män ska behöva stå ut med att se dem? Ska bikiniöverdelen fungera som någon sorts västerländsk burka eller?

Vad är det här egentligen? Att kvinnor täcker brösten är en sådan självklarhet i samhället att nästan ingen ifrågasätter det - inte ens de hårdaste jämställdhetsförespråkare. Varför får män visa brösten men inte kvinnor? Tuttar är ju faktiskt inte ohygieniska - de flesta bröstvårtor läcker inte bröstmölk. Varför klagas det på alla sexistiska skönhetsideal utom ett? Naturliga kvinnobröst är allmänt hånade men inte en jävel protesterar. Varför bojkottar vi inte BH:n någon gång? Kom igen, DET ÄR JU BARA BRÖST!



Britney skäms inte över sina bröst i alla fall.


Modekvinnornas frigörelsekamp



Under 1920-talet hände någonting med kvinnomodet. Damkläderna hade länge varit långa, täckande, tajt figursydda och obekväma. Korsetten hade varit standard sedan medeltiden, men nu bojkottades den äntligen. Under 20-talet skedde en minst sagt revolutionerande förändring av det kvinnliga skönhetsidealet - nämligen ett förmanligande.

I flera hundra år hade kvinnan tampats med det päronformade kroppsidealet - minimidja och superhöfter var målet med den kroppskvävande korsetten. Men på 20-talet tog modet ett steg in i den moderna världen. Inte nog med att kvinnan befriades från sin korsett - hon började dessutom bära byxor, klippa pojkfrisyr och röka cigaretter - sådant som länge ansetts vara manliga företeelser. En pojkflicka föddes.

Dambyxan var ännu inte vanlig, men förekom definitivt numera. Särskilt inom sporten då fler och fler kvinnor började ägna sig åt fysisk aktivitet och var i behov av smidiga kläder. Hela modet influerades väldigt mycket av sport under denna tid, att sporta var en fritidsaktivitet som allt fler människor intresserades av. 


Att en kvinna kunde ha kortklippt frisyr kom tidigare inte på frågan - nu skulle hon kapa av håret. Aldrig i historien hade detta varit på modet förut, under 20-talet var det inget annat som gällde.

Förutom att kläderna hade mycket raka linjer och inte direkt avslöjade några feminina former så handlade det nya idealutseendet om att se frisk, solbrun och stark ut, till skillnad från 1800-talets idé om att kvinnan skulle se blek, svag och nästan lite sjuklig ut. Att vara lätt solbrun betydde inte längre att man var fattig och behövde jobba på fält - tvärt om - det visade att man hade råd att åka på solsemester lite då och då (badkulturen hade nämligen tagit fart), samtidigt som man såg sund och välmående ut.

Det är enkelt att se sambandet mellan kvinnans förändrade ställning i samhället och det reformerade modet under 20-talet. 1921 var till exempel året då kvinnan hade möjlighet att rösta riksdagsvalet för första gången i Sveriges historia, innan dess sågs hon som omyndig och underlägsen mannen. Under första världskriget tvingades Europas kvinnor ut i arbete för att tillfälligt ersätta männen, men efter kriget valde många att stanna kvar i arbetslivet istället för att återgå till att vara hemmafruar - särskilt unga kvinnor. De framgångsrika karriärkvinnorna blev allt fler och även detta påverkade modet. Nu när kvinnan jobbade hela dagarna kunde hon inte gå klädd i obekväma eller osmidiga plagg och detta faktum anpassade sig modeskaparna sig till genom att skapa kläder som var luftigare, skönare och lättare att röra sig i.

En självständig kvinnoförebild inom modebranschen var Coco Chanel, som skapade ett eget klädmärke och designade mer maskulina, kontorsinspirerade dräkter för kvinnor. Kläderna var tåliga, enkla och bekväma. Coco var en kvinna som gick från att vara en medelklassens varitéartist till att grunda ett eget imperium bli en av världens mest framgångsrika modeskapare - en riktig kämpe med tanke på sin fortfarande ojämställda samtid. 1921 gav hon även ut parfymen Chanel No. 5, som blev en av världens mest välkända parfymer.

Det nya modets milda androgynitet hyllades dock inte av alla. Mycket kritik kom från konservativt håll, många var skeptiska till det förmanligade modet och ville återgå till romantikens ideal om kvinnan som en skör, nätt och "klassiskt feminin" varelse. Män var generellt inte överförtjusta i att kvinnorna skulle "bli män", många var säkerligen skrämda av att kvinnorna "försökte inkräkta" på deras banor, det var främmande för dem. Detta kan ha lett till att männen försökte hitta nya sätt att definiera och uttrycka sin manlighet på, till exempel genom känslokallhet. 1800-talets män var romantiska känslovarelser, men nu tog manlighetsidealet på något vis en ny riktning. Den emotionella attityden förvandlades till ett mer nonchalant och bekymmerslöst uttryck.


Fult är snyggt

Det finns en förkärlek till fulsnygga saker bland samhällets modefreaks. Sådant som vi 2006 tycke var urfult och trashigt är idag hur fashion som helst. Här listar jag 16 av de mest moderiktiga och charmiga fulsnyggheter.

Pojkvänskalsonger. Så mycket skönare än tajta spetstanga-trosor, och inte alls fel (så länge de är rena och inte luktar pungsvett).

Buffalosneakers eller platåconverse.
Jag har aldrig gillat konstiga kombinationer mellan klassiska sneakers och klackar, men med en fet platå blir det faktiskt otroligt 90-talstufft.

Glittriga gympaskor. Jag såg ett par på Scorett i veckan. De var pastellrosa och hade kardborreband. Jag älskade dem motvilligt.

Supermörk utväxt. Jag har alltid gillat en tjock utväxt, men för några år sedan gjorde ingen annan det. Numera är det mer ok - ja folk till och med färgar in utväxter. I like it.

Starka hårfärger. Blått, rosa, grönt, gult, rött, neon, pastell - gärna dip dye! Färgsprakande regnbågs-hår är det som gäller. Livar det inte upp tillvaron lite?




Kamouflagemönstrat. Fick whiskey tango (white trash)- stämpeln för längesedan, men bär man det på rätt sätt, i kombination med rätt saker, kan det numera bli - inte fashionabelt kanske - men jävligt coolt i alla fall.

Grådaskig munkjacka. För stor dessutom. Skitsnyggt!

"Sunkiga" flanellskjortor. Att se ut som en fattig bondräng är också coolt. Helst ska den vara i ett grovt material och några storlekar för stor.

Cirkelformade brillor.
Något jag tidigare tyckt varit lite för Harry Potter-nördigt för att vara fräckt. Nu tycker jag inte att man kan ha mer nice glasögonform.

Blått läppstift. Konstiga läppstiftfärger är inte längre bara till för små emotjejer - nope, nu är det high fashion! Synd bara att jag är för blyg för att bära det.

Vita bomullstrosor. Traditionell modell (alltså varken boxer, hipster eller stringisar). Gärna i kombination med ett litet linne, ett par för stora raggsockar och en ciggpaus i fönsterkarmen.

Bortslitet nagellack. Helst ska det vara svart och bortslitet i samband med gitarrspelande eller snickrande.

Avbitna naglar. Jajemen, släng ditt Stopp & Väx, nagelsaxen, filen och bit av istället för det ser mycket coolare ut.

Heshet. Mycket sexigt. Kvittar hur man fixar den: förkylning, konsertskrik, fyllesjungande eller whiskey + cigg.

För stora jackor.
Liten tjej i stor jacka är så snyggt. Bästa oversize- jackorna hittar man på second hand, oftast billigt dessutom.

Polotröja. I alla möjliga färger! Eller i svart om man vill köra på litteraturkritiker- looken.

















RSS 2.0