Modekvinnornas frigörelsekamp



Under 1920-talet hände någonting med kvinnomodet. Damkläderna hade länge varit långa, täckande, tajt figursydda och obekväma. Korsetten hade varit standard sedan medeltiden, men nu bojkottades den äntligen. Under 20-talet skedde en minst sagt revolutionerande förändring av det kvinnliga skönhetsidealet - nämligen ett förmanligande.

I flera hundra år hade kvinnan tampats med det päronformade kroppsidealet - minimidja och superhöfter var målet med den kroppskvävande korsetten. Men på 20-talet tog modet ett steg in i den moderna världen. Inte nog med att kvinnan befriades från sin korsett - hon började dessutom bära byxor, klippa pojkfrisyr och röka cigaretter - sådant som länge ansetts vara manliga företeelser. En pojkflicka föddes.

Dambyxan var ännu inte vanlig, men förekom definitivt numera. Särskilt inom sporten då fler och fler kvinnor började ägna sig åt fysisk aktivitet och var i behov av smidiga kläder. Hela modet influerades väldigt mycket av sport under denna tid, att sporta var en fritidsaktivitet som allt fler människor intresserades av. 


Att en kvinna kunde ha kortklippt frisyr kom tidigare inte på frågan - nu skulle hon kapa av håret. Aldrig i historien hade detta varit på modet förut, under 20-talet var det inget annat som gällde.

Förutom att kläderna hade mycket raka linjer och inte direkt avslöjade några feminina former så handlade det nya idealutseendet om att se frisk, solbrun och stark ut, till skillnad från 1800-talets idé om att kvinnan skulle se blek, svag och nästan lite sjuklig ut. Att vara lätt solbrun betydde inte längre att man var fattig och behövde jobba på fält - tvärt om - det visade att man hade råd att åka på solsemester lite då och då (badkulturen hade nämligen tagit fart), samtidigt som man såg sund och välmående ut.

Det är enkelt att se sambandet mellan kvinnans förändrade ställning i samhället och det reformerade modet under 20-talet. 1921 var till exempel året då kvinnan hade möjlighet att rösta riksdagsvalet för första gången i Sveriges historia, innan dess sågs hon som omyndig och underlägsen mannen. Under första världskriget tvingades Europas kvinnor ut i arbete för att tillfälligt ersätta männen, men efter kriget valde många att stanna kvar i arbetslivet istället för att återgå till att vara hemmafruar - särskilt unga kvinnor. De framgångsrika karriärkvinnorna blev allt fler och även detta påverkade modet. Nu när kvinnan jobbade hela dagarna kunde hon inte gå klädd i obekväma eller osmidiga plagg och detta faktum anpassade sig modeskaparna sig till genom att skapa kläder som var luftigare, skönare och lättare att röra sig i.

En självständig kvinnoförebild inom modebranschen var Coco Chanel, som skapade ett eget klädmärke och designade mer maskulina, kontorsinspirerade dräkter för kvinnor. Kläderna var tåliga, enkla och bekväma. Coco var en kvinna som gick från att vara en medelklassens varitéartist till att grunda ett eget imperium bli en av världens mest framgångsrika modeskapare - en riktig kämpe med tanke på sin fortfarande ojämställda samtid. 1921 gav hon även ut parfymen Chanel No. 5, som blev en av världens mest välkända parfymer.

Det nya modets milda androgynitet hyllades dock inte av alla. Mycket kritik kom från konservativt håll, många var skeptiska till det förmanligade modet och ville återgå till romantikens ideal om kvinnan som en skör, nätt och "klassiskt feminin" varelse. Män var generellt inte överförtjusta i att kvinnorna skulle "bli män", många var säkerligen skrämda av att kvinnorna "försökte inkräkta" på deras banor, det var främmande för dem. Detta kan ha lett till att männen försökte hitta nya sätt att definiera och uttrycka sin manlighet på, till exempel genom känslokallhet. 1800-talets män var romantiska känslovarelser, men nu tog manlighetsidealet på något vis en ny riktning. Den emotionella attityden förvandlades till ett mer nonchalant och bekymmerslöst uttryck.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0