BLOGGHORA

Det finns vetenskapliga bevis på jordens skapelse, evolutionen och dess mekanismer, men det finns inga bevis som tyder på att det skulle vara någon gud som gett upphov till allt. Visst, universum är fantastisk och stort - men det är inte längre obegripligt. Jag kan förstå att man förr i tiden behövde något som kunde förklara livet eller ge tröst åt människor, men vi måste låta sekulariseringen och förnuftet ta över nu. Tröst, vägledning, ro och svar på livets frågor kan man få utan att vara troende. Humanismen är till exempel en alternativ formulering av vad det innebär att vara människa. Godhet och moral har människan inom sig även utan religion. Humanismen är ett bra sätt att vara en god människa och samtidigt frigöra sig från religiösa dogmer. Drivkraften finns i faktumet att naturen utrustat oss med moral, kärlek och känslor - de fungerar som överlevnadsinstinkter, vilket är fullkomligt biologiskt rationellt. Man behöver inte tro på gud för att vara god och tillfreds. 

Vi är rationella varelser och har därför inga anledningar på att miraklen som beskrivs i Bibeln verkligen skedde. Däremot är Bibeln en litterär berättelse som kan ha en metaforisk kraft, vilken kan anses fantastiskt betydelsefull i litterär mening. Bibeln är en av många historiska, klassiska verk inom litteraturen. Så det är klart att gud finns - som litterär gestalt. Gud existerar precis på samma sätt som Harry Potter eller Frodo Bagger existerar. Han som gestaltad karaktär kan både inspirera, men tyvärr även leda till att människor drar fel slutsatser.

Att Jesus var en god människa betvivlar jag inte, men att han gick på vatten, helade sjuka och uppstod ifrån de döda är påståenden som det inte finns någon anledning att bokstavstro, eftersom att det går emot all vår kunskap om hur naturens lagar fungerar. Vatten kan man omöjligt gå på, magiska helningskrafter finns inte och livet är inte evigt. På så vis är det extremt irrationellt att tolka Bibeln bokstavligen. Det finns inga bevis och kommer antagligen aldrig att komma några bevis på guds existens, så varför inte gå på det vi faktiskt vet och kan bevisa? Varför inte bara förlita sig till vetenskapen och förnuftet, tills den där Gud visar sitt sanna ansikte? 

Många menar att kristendomen tillfört människor ett gott budskap som skapat ordning och moral i samhället. Om man studerar idéhistorian inser man att tankar rörande etik och moral, som empati och broderlig kärlek, uppstod i mycket tidigare än kristendomens budskap - redan i antikens Grekland filosofiska system. Antika filosofer kom med uttrycket "behandla andra som du själv vill bli behandlad" - en variant på kristendomens gyllene regel skulle man kunna säga. 

Egentligen kan Bibeln vara ganska omoralisk som rättesnöre. Det är bara att öppna gamla testamentet, så ser vi en gud som uppmanar människor till folkmord, etisk rensning, våldtäkt av kvinnor och hedersmord. I nya testamentet möter vi betydligt trevligare figurer, men vad var det som hände egentligen? Ångrade gud plötsligt att han dödat i princip alla världens människor i en syndaflod och bestämde sig för att vara snäll istället? Det verkar mer som att några fiffiga individer kom på en bättre idé och skrev ett nytt testamente. 

Och hur gör vi med teodicéproblemet? Om gud trots allt är god och allsmäktig, varför utsätter han sitt folk för så hemska saker? "Gud låter människan ansvara över sig själv" brukar många förklara problemet med. Ok, för det första: hur kan det då löna sig att be till gud, om han ändå inte har makten att besvara bönerna och forma människans öde? För det andra: hur förklarar troende de naturkatastrofer som sker helt opåverkat av människan - till exempel tzunamin som ryckte barn ifrån föräldrars armar med in i döden? I så fall är gud antingen rakt igenom ond, eller så har han helt enkelt inga krafter. Vad finns det för mening med att dyrka en maktlös gud? 

Tittar man tillbaka på historien inser man hur kyrkan länge utnyttjat sin makt genom att sälja avlatsbrev, snacka om djävulen och avrätta folk. Kyrkan har helt enkelt anspelat på att väcka rädsla hos människor. För att inte tala om de krig, diktaturer och fundamentalistiska rörelser som skapats på grund av religion. Religionen som ska representera trygghet och godhet har istället utvecklats till rädsla, skuld, vanmakt, hat och missförstånd. För att människor ska kunna samexistera i en mångkultur krävs ett sekulariserat samhälle - alltså ett samhälle som inte inkluderar någon gud, som är neutralt ordnat och oberoende av religion.

Det finns miljoner frågor som berör gud, livet och religion, men i slutändan kan vi endast vända oss till oss själva och vårt eget förnuftiga tänkande. Godheten, gemenskapen och moralen finns inom människan oberoende av religion, därför är argumentet om att folkbehöver en gud för att må bra inget som stämmer. Trygghet och kärlek finner man i livet och i andra människor, inte i någonting som man aldrig ens kommer att få bevisat för sig. Så sluta grubbla över gud, Bibeln och helvetet och gör någonting vettigt istället - börja leva. Ta vara på det liv du har här och nu, för livet är inte evigt.